Efter jur kandexamen 1957, tingstjänstgöring samt arbete som praktiserande jurist på advokatbyrå blev jag 1964 ledamot av Sveriges Advokatsamfund.

Som advokat undvek man politiken. Men omkring 1969 blev kommunistpropagandan alltmera dominant i massmedian. Den var nästan ogörlig att undvika om man ville se program i televisionens båda kanaler eller i radions tre program.

Vid årsskiftet 1969/1970 i anslutning till statsverkspropositionen inledde social-demokratin under dåvarande justitieministern Lennart Geijer sufflerad av sedermera konsultativa statsrådet Carl Lidbom överraskande en hård attack mot rättssäkerheten med omedelbara försvagningar av domstolarnas oberoende under stridsropet att bara de rika hade råd att tillvarata sin rätt och att domarna inte var samhällstillvända.

Plågad av den ihållande kommunistpropagandan och som yrkesman medveten om att justitieministern sanningslöst förtalade domarna och ljög om rättssäkerhetens särskilda betydelse för framför allt de intellektuellt och ekonomiskt svaga nödgades jag undersöka vad fenomenet bestod av och dess syften.

Jag skaffade kännedom om rättskipning och lagstiftning i kommunistländerna Sovjetunionen och Tjeckoslovakien varpå jämförande studier genomfördes över nazisternas lagstiftning och propagandan därför och i viss mån även om rättstillämpningen.

Likheterna var i betydelsefulla delar slående icke minst ifråga om nazisternas propagandautspel och avskaffandet av de tyska domarnas oberoende ställning i trohets- och lydnadsförhållande till Weimarförfattningen.

Likheterna avslöjade att socialdemokratins angrepp på rättssäkerheten medförde kraftiga maktförskjutningar från medborgarna och deras sammanslutningar och verksamheter till statsmakten. Då dessa förändringar uppmuntrades och kamouflerades av den kommunistkontrollerade massmedian föll det sig naturligt att studera de ideologiska förvecklingarna och den marxistiska filosofin eller egentligen läran även med religionspsykologiska analyser mot bakgrund av den fanatism och trosvisshet som så många marxister visade.

Undersökningarna sammanställdes i en bok Smygande diktatur (1972) som visade att socialdemokratin var i färd med att slå ut rättssäkerheten och vrida lagen till ett vapen mot medborgarna från att förut ha varit ett effektivt skydd – ett staket mellan den starke och den svage.

Studierna i de ideologiska och religionspsykologiska frågeställningarna utmynnade i att det var så förbluffande likheter mellan de kommunistiska och nazistiska ideologierna att de marginella delvis personrelaterade och geografiska olikheterna snarast var sådana att de förstärkte och besannade likheterna. Jag hänförde mångmiljonmördare som Hitler, Lenin, Mao och Stalin till grobiankulten. Den oavlåtliga dyrkan av dessa ledare var konform. (Senare har även framkommit att konsten i Sovjetunionen och Nazityskland var påtagligt lika.)

Flera recensenter av boken framhöll att dessa undersökningar måste ge upphov till breda diskussioner och vidare undersökningar. Den kommunistdominerade median lyckades hindra sådana diskussioner och även mitt kommande författarskap kvävdes av tystnaden.

En som det senare bekräftades bidragande orsak härtill var att jag jämställde nazismen med kommunismen och Hitler med Stalin. Detta visade sig vara en allvarlig hädelse som effektivt slöt de marxistiska leden

1976 utkom boken Högerspöket med undertiteln En analys över den nya socialdemokratins socialisering och utplåning av Sveriges civilisation med exemplifiering av lagstiftningens totalitära inriktning som maktmedel mot människorna.

1980 utkom skriften Förstatligandet av våra barn avsedd att utgöra nr 1 skriftserien Förmyndarstaten.

Innehållet anspelar på sårbarheten i vårt språk. Med demagogi och retorik kan politisk mycket farliga förändringar åstadkommas. Boken medförde att jag och många med mig fick ögonen på Socialstatens framväxt vari en armé av socialarbetare blev de socialteknokratiska verktygen för oerhörda maktförskjutningar icke minst mot barn-familjerna som genom förrädiska socialtjänstlagar förpassades till ett tillstånd av lag -och rättslöshet.

1990 utgav jag antologin Rättvisan och Psykologin där skilda sakkunniga såsom professorer, läkare, forskare och jurister uppmärksammade att i namn av psykologi utvecklade rena charlataner sitt fördömande av människorna i förmynderiets tjänst åt statsmakten genom sin makt över domarna och därmed erövrat domsmakten inom betydande delar av domstolsväsendet.

Till skillnad från många andra som drabbats av tystnadsspiralen blir jag relativt regelbundet - i femårsintervaller - nämnd vid namn i förtalsliknade sammanhang, vilket kanske bör förstås som ett erkännande av kunskaper som måste inneslutas.

I försök att tränga igenom tystnaden har jag engagerat mig som föredragshållare och gärna ställt upp för de som vill lyssna. Väsentligen har jag då behandlat två ämnen som jag behärskar bättre än de flesta nämligen manipulatorisk och destruktiv lagstiftning samt förhärskande åsiktsförtyck genom massmedia med dess breda register av knep för att manipulera oss.

Förut talade jag om sovjetiseringen av svenskens förstånd - efter Berlinmurens fall behärskas massmedian av samma ihärdiga kommunistpropaganda.

Jag har icke varit medlem i någon av de föreningar eller organisationer där jag varit föredragshållare.

Men genom falsk kategorisering av en förening som fascistisk, nazistisk eller rasistisk och ett påhittat medlemskap blir jag nu uthängd på Internet med dessa numera egentligen exklusiva kommunistiska invektiv.

Rättssäkerheten är som antytts en styggelse för alla totalitära kadrer.

Lennart Hane
Jan 2004